Dagen började oerhört bra. Kom upp i tid, tog dotra och Socker på en promenad, stuvade runt och städade, lagade den jä-%¤%&¤#%¤#! -la plastfanéren i matbordet (varning för Jysk!), ordnade diskeländet (tänk det tornar upp sig på diskbänken trots svoooschmaskin) och planererade inför det stundande mötet med hab. Hade dessutom en tvättid idag som jag inte ville missa alltså behövde jag lägga in en påminnelse i kalendern. Passade på att kolla tiden för mötet och…Inget möte noterat! Blev konfyst, minst sagt, för möten brukar jag ha koll på. Bläddrade framåt i noteringarna och …jamen hallå! På torsdag…
Tiden var i alla fall korrekt och även första och sista bokstaven i veckodagen men sen sket det sig med ett bredställ.
Vet inte hur det gick till men sen klingade fart, energi och städningen av med ett snäpp! Sen har det mest blivit lite lajbans med Socker och kottarna. Börjar bli vimsig faktiskt och det skrämmer mig. Likaså huvudvärken vilken ligger som ett konstant orosmoln över mig hela tiden. Den kommer iofs mest på eftermiddagen men det är lika enerverande vilken tid på dygnet den dyker upp. Inga värktabletter i världen tar bort eller minskar den.
Blev så trött på eländet att jag beslöt mig för att strunta i värken och busade med Socker istället. Visade sig vara ett smart drag av mig för medan vi busade runt kom jag på att Regnbågsvovven Zacko älskade att “stå i mål” och fånga bollar. Testade lite på Socker och det blev ju gapskratt direkt! Hundkraken började härma mina fötter när jag fintade lite med dem innan jag sparkade iväg bollen. Jag har två fötter…Han har fyra tassar! Ni kan själv föreställa er hur roligt det såg ut!
Om vi lyckas fånga det på filmsnutt imorgon så lägger jag ut det på hemsidan. Det är verkligen något utöver det vanliga! Blev dessutom av med huvudvärken för ett par timmar vilket absolut berodde på störtsköna Socker. Goa goa vovve!
För övrigt går jag i väntans tider. Kängorna jag knep på Tradera tycks ha fastnat i webben eller nåt för säljaren har inte hört av sig angående kontonummer. Utan det kan jag inte betala och utan betalning blir det inga attans billiga snygga kängor för mig. *läpp* Hur svårt kan det vara att hålla koll på sina auktioner när man bara har en ute…? *fundilerar*
Ikväll är det en sån kväll när lycka råder inombords. Brukar då passa på att lyssna på musik som betytt och fortfarande betyder mycket för mig. “Flowers of evil” med Cortex är en låt som gett mig mod, kraft och insikt.
Första bekantskapen med deras musik var i Göteborg på en punkspelning. Ögonen fastnade på Freddie och höll sig kvar under hela spelningen. Det var något med honom som fångade mig, något som slet tag i mitt inre och vred om! Smärta och lycka förpackat i ett och samma paket. Sen dess har Freddie Wadling, frontfigur och sångare i bandet, varit en av mina absoluta favoriter. Det må låta som ett tröskverk kört över hans stämband ibland, men han kan sätta toner på pricken, fånga harmonier och känslan för de skrivna orden i kombination med musiken…Där är det inte många som slår honom på fingrarna av Sveriges musikelit.
Tiden den gick och livet det bara blev för somliga av oss som då jagade runt efter ultimata kickar av musik, konserter, festivaler, vänskap och kärlek. Andra finns inte kvar längre. Men det var mycket kärlek…Och vi brydde oss om, tog hand om varandra. Något som jag tror försvunnit i många ungas kompiskretsar i dagens 2010.
Vissa dagar undrar man faktiskt vad det var som for förbi i raketfart?! Det började lugnt med en “rasa-av-hunden” utflykt till gamla skolområdet. Sen de rev alla skolbyggnader är det ett enormt område med bara hård snöskare där han kan sätta av i galopp och vansinnessprång! Och det gjorde han i 1½ timme…trodde ni han blev trött då? Nä, just det! Sin vana trogen hade han mer energi när vi gick hem än när vi gick ut.
Inplanerat besök till stan skedde och jag begriper inte varför (men vet ju att det är så) jag blir så in i bänken virrig, snurrig, darrig och gigantiskt irriterad på alla människor som måste vistas där när jag är där??? Ärligt, så skiter jag i om de har ärenden att utföra, precis som jag själv. Det är innerligt ointressant för de är I V Ä G E N! Tunnelseende i nästan två timmar är faktiskt påfrestande, men jag stod i alla fall ut tillräckligt länge för att inse hur fattig den här stan är på saker som är nödvändiga! Efter mycket om och men åkte vi hem och då hade jag i princip inhandlat självhäftande magneter, en magnetisk organiseringstavla och en namnskylt. Det viktigaste av allt -statisk whiteboardfilm- var helt klart utrikiska i varje butik vi besökte. Internet nästa då alltså…Och väntetid…Jag är ju så bra på att vänta!
Middagen avlöpte precis som allt annat innan, med en mindre katastrof. Dagens middag: friterad fisk, ris, grönsaker och lite goda såser. Var tanken…vi började fritera och tyckte väl att färgen var en smula fisig men lät fisken ligga i nån minut till och…det blev mos! Fiskmos med panering. Humöret från Belsebubs hålor tilltog (den har inte varit på besök på ett par år) och fisken hivades i slasken, undertecknad svor ramsor av hunger och stress, medan grönsaksvattnet kokade frekvent över hela spisen. Fick tag i kastrullen och var nära att !!! …men sansade mig och ställde ner den på spisen igen. Fram med fiskpinnar ur frysen, friterade dem och serverade i alla fall barnen något som liknade middag.
Vovven nästa…Promenad i solskenet..vad kan hända? Belsebub själv intog i alla fall Valnötshjärna och dök på nåt ludet, mörkbrunt och vidrigt pipande med svans! Två gånger slet sig den ludne och Valnötshjärna snabbt som ögat på´t igen. Fångade den varje gång! (säga vad man vill men jägare det har vi i familjen) Efter en mindre kamp om doggens tryne visade det sig att en enormt fet skogsmus vaknat till liv och fann vinterns behag intressant. Ack fan, vad livet sket sig för den stackaren! Punkterad av en hörntand pyste livet ur kraken med en suck och i samma veva tjuvnöp jag Valnötshjärna i ljumsken och han släppte den ludne. Tack och lov! En fredagskväll på Blå Stjärnan klarar jag fint utan, faktiskt!
Väl hemma kommer jag på att jag glömt göra tanten med illavarslad KOL den där tjänsten som hon raskt skickade på mig i morse vid hemkomsten från Sockerruset. Bara att krångla in doggen och gå iväg för att fixa det.
Nu sitter jag här…och sonen sitter där *pekar* i sitt rum. Båda väntar vi på smulpajen med blåbär och hallon som står och svalnar på spisen. Dotra är på väg till Mölndal.
Det är fredag…
Och jag har haft ett liv!
Till och från kommer det över mig hur lyckligt lottad jag egentligen är, trots att vi aldrig riktigt får andas och bara vara några längre stunder. Det viktigaste för mig är inte min egen lycka, den kommer på köpet med barnens!
Ofrivillig tystnad på bloggfronten. Har snart överskridit utrymmet på webhotellet vilket innebär varningsflaggor så fort jag loggar in, i princip. Ska rätta till eländet när min privata support och orakel A orkar med telefontider i absurdum. Det är svårt att vara vän med mig…
Annars har vi numera diskmaskin! Måste ju berätta det för kreti & pleti eftersom det innebär total inre frid i pallet på mig. *salig*
Det var en hel del krångel med leveransen. Först skulle den beställas från tillverkarens lager. “Vår” modell fanns inte längre, men en uppgraderad version skulle skeppas för samma summa fast den egentligen kostade mer flis. Sen var det visst ett snöoväder som dundrade förbi och satte stopp för hemkörning i dagarna 8. Sen ringde posten och undrade var i helvete vi bodde någonstans! Visade sig att de hade åkt till inte ens en snarlik adress vilket innebar en omväg på en halvmil.
Men nu står den där…i köket…uppgraderad version innebär lägre decibel (tack snälla den som såg till att det blev så), större kapacitet, dvs 15 kuvert istället för 12 och en massa tekniskt tjosan som underlättar för sonen när han ska hantera maskinen. Så…egentligen är det väl inte “vår” maskin så mycket som sonens, men den är här och vi använder den!
Like
Recent Comments