Igår beslöt jag att ha en datafri dag. Visade sig vara ett smart beslut eftersom hemmet fick sig en avhyvling, tack vare sonens beslutsamhet att utrota dammråttorna på sitt rum. Det går ju inte att bara ha ett rum  dammfritt, det vet ju varenda människa som har fyrfotingar. Så jag tog snabeldraken i ett fast grepp och gick över hela hemmet, inklusive diverse möbler som grott igen.

När jag ändå var i farten gjorde jag två olika marmelader eftersom sonen önskat sig det ett par veckor. Färdigköpta smakar ju bara för jävla eländigt så vill man ha gotti-gott-gott får man göra det själv. Det resulterade i en päronmarmelad med kanel och gudabenådad jordgubbsmarmelad med vanilj (vilken sonen inte kommer få ha för sig själv).

Det blir nog en näst intill datafri dag igen, förutom denna uppdatering av bloggen. FB tänker jag inte ens besöka. Känns som att jag har flyt i vardagen och tänker hålla mig till det. Kanske besöker jag FB en snabbis ikväll när det är läge för lite vila i soffan.

Ha det gott alla därute!

Like

Unlike

Catwomankitty: Jag läste kommentarer om melodifestivalen, vilka kändes som en fjutt i rymden i jämförelse med andra saker som sker…Som vanligt är det jag själv som inte kan spela spelen som alla andra kan/klarar av.

Like

Unlike

Människor har verkligen en tendens att bry sig om helt oviktiga saker.
Att ni orkar?

Like

Unlike

Finns inte så mycket att orda om. Livet är för tillfället mycket tröttande. Hinner knappt öppna käften innan en gigantisk gäsp slipper ur mig. Måste hursom gå igenom detta helt och fullt för att se om jag kan återgå till livet som var innan trollpulver. Visserligen ångestfyllt men kanske är det så livet ska vara för att allt annat ska fungera…Jag vet inte…vet inte någonting egentligen.

Tar det lugnt och softar på soffan idag. Glor på tv och surfar på nätet. Äter snabba kolhydrater för det behöver inte tillagas.
(Snart går jag ner och skjuter grannjäveln som borrat i över en halvtimme!! )
Skaffa en slagborrmaskin som kan ta dessa jävla betongväggar -idiot!!!!! Hålla på och gnola runt med en fjuttborr som säkerligen brinner vid detta laget. *gaaaah*

Sonen sysselsätter sig själv just nu. Han förstår så väl varför jag är säckig. Det är just det jag älskar med barnen; det finns inga krav på hur man ska vara eller bete sig. För till syvende och sist är vi en familj som accepterar och älskar utan att kräva förändring av andra till egen fördel. Tänk om världen utanför också fungerade så?

Like

Unlike

Joråsåattserru…

Ett möte och jag gick i däck för resten av dagen. Inte på grund av vad som diskuterades.  Energidepåerna var däremot helt tömda efteråt. Har inte repat mig ännu…*siiitliv*

Man kan roa sig med saker även om man är trött, som att spåra ip och mejladresser. Det har jag gjort. Nu är “rutan”-kommentatorn i alla fall inringad (se “sorgelika saker hända” -inlägget, för er som har lösen) Du är såååååå välkommen att läsa här men det vore ju faktiskt trevligare om du vågade presentera dig öppet för alla oss som huserar på min hemsida. Du kommer ändå inte att kunna läsa mer “juicy stuff”  eftersom det mest privata hädanefter läggs bakom lösen.

Personligen tycker jag det hör till god internetsed ( i den mån det finns sådan) att presentera sig för den hemsida/blogg- ägare som man läser hos. I alla fall om det är regelbundet. Jag kommenterar inte varje gång men har åtminstone så pass mycket takt och ton att vederbörande får veta om min existens. Givetvis menar jag inte att man ska efterlämna kråkfötter på varenda liten sida man surfar på. Men personliga hemsidor, då finns det ingen som helst anledning att kliva in och skriva syrliga kommentarer som inte  har någon relevans till det personen skriver i sina blogginlägg.

Och nu lämnar vi detta därhän. Jag har sagt mitt i detta ärende…*punkt*
(hmmm…jag har verkligen använt mig av just “*punkt*” i det mesta jag skrivit idag. tjatigt)

Vet inte om det är för att jag plötsligt insett hur livet kryper närmare 40 eller om det faktiskt har fysiska orsaker, men den senaste tiden har det varit svårt att få ordning i vardagen. Har aldrig haft problem med struktur tidigare (rutiner däremot kan vara kinkigt. särskilt sådana jag inte skapat själv) Hushållsarbetet har varit en sådan betongmur man klättrat över ett par gånger i veckan och sedan legat platt fall de andra dagarna. Då har det i alla fall varit okej här hemma, två dagar av sju möjliga. Numera kommer jag inte ens så långt. Fastnar nånstans mellan tanke och halvutförda kommandon till mig själv och blir sen sittande med något i absurdum. Sortera och rensa är sådant. Datorn likaså. Träna hunden…vad mer? Jo, planera och skriva listor som aldrig leder till handling. Vilket gör mig så oerhört vansinnigt frustrerad! Min vardag måste fungera. Det är A och O för att barnens tillvaro också ska glida på utan friktioner.

Så jag har beslutat att återgå till “hon den där” som har energi för 97,5 samojedhanar två dagar i veckan och resterande ligger och ojar sig över hur in i helskotta trött hon är. Då finns det i alla fall utrymme för att ha det städat, vilket gör att jag får ro att ägna mig åt strukturering, som naturligtvis leder till att rutiner kan upprätthållas i alla fall hjälpligt.
Tyvärr får min omgivning ett par saker på köpet med detta beslut:
1. Stubinen blir läääääängre eftersom jag inte klarar av att reagera i realtid, vilket ofelbart leder till att trista händelser/oförrätter kan tas upp när som helst. Inga tidsramar är för långa…

2. Den sociala versionen av Mia blir mycket mer tillrättalagd och korrekt. Inte speciellt spontan, kanske. Energin för att dryfta nonsens på communityn blir lägre och toleransnivån för sådant blir nästan obefintligt.

Kort sagt: återgår alltså till den grå och tråkiga kvinnan som för en kort tid gör avtryck i människors liv, för att sedan försvinna och falla i glömska.
Ni som har något emot det, påminn mig om att jag faktiskt varit social och trevlig, genom att höra av er, skriva några kråkfötter på FB eller här i bloggen. Då har mitt minne i all fall en chans att upprätta nuvarande status quo med alla er som nu finns i mitt sociala nätverk, både IRL och på nätet.
Ni som känner mig sen gammalt elände tillbaks vet också att jag inte slutar att höra av mig medvetet. Det är tyvärr en följd av att de som inte regelbundet finns i min vardag, den dagliga versionen, faller bort från näthinnan och andra saker tar dess plats. Fan, jag har till och med svårigheter att placera ansikte+namn+var nånstans om tiden flutit iväg för långt.

Det är inte av elakhet
Inte heller beror det på er
Jag är bara felkopplad
-i just den här världen
I min egen värld
flyter allt på som det ska

Like

Unlike